I stormens öga, avklingar nu vinden till en lätt bris.
Solens strålar bryter igenom molnen
och skapar en regnbåge i vackra färger.
Efter den häftiga regnskuren dämpas åskans
muller till ett avlägset muller.
I lugnet hörs vattnets lugna fall som en
lullaby, och fåglarnas sång fyller lyften med
en melodi av hopp.
Långt där borta kan man se det
explosionsartade stormen som vill tillbaka,
redo att krossa allt i sin väg.
Den knähöga dyn tonar bort alltmer,
en ö i det stormiga havet.
En oas av stillhet och lugn
jag har alltid känt en stark koppling till naturen. uppvuxen omgiven av skönheten, i det vilda har jag hittat en fristad i skoggsprommenader. Att skriva poesi har varit lite av min livslina, ett sätt att bearbeta livets utmaningar och ge uttryck för mina innersta känslor.
Lämna ett svar